Med slutna ögon, Jan-Erik Ullström

Med slutna ögon, beskriven av förlaget: "Deras öden har gått hand i hand längre än någon kunnat ana. Det gäller inte bara Elisabeth.
Fem andra människor har på nära håll mött hans vrede och hat.
Känslor som sedan darrande barnsben fått växa och frodas.
Men hon är speciell. Hon får bli den sista."

Jag är lite kluven inför den här boken. Handlingen är suverän, den är intressant och så pass välskriven att de olika delarna av handlingen som till synes inte har något som helst samband, binds ihop väldigt skickligt mot slutet. Saker som händer i början av boken och som upplevs så irrelevanta att man glömmer bort dem, återkommer senare och kopplas in i handlingen väldigt skickligt. Fantastisk berättarteknik!

Det jag däremot inte gillar med boken, och som i vilket annat fall som helst hade fått mig att sluta läsa, är att jag upplever att det är så mycket i den som saknar relevans. Boken är väldigt filosofiskt skriven, och det passar inte mig alls, jag är mer rakt på sak. Bokens huvudkaraktär filosoferar och tänker, och ältar, och det känns inte alls som om dessa funderingar för händelserna FRAMÅT i boken. Visst, det är väl fint och bra och så, om man är lite filosofiskt lagd. Jag är inte det, och blev mest irriterad på att så stor del av boken var händelselös. Steven King lider lite av samma "sjuka", i många av hans böcker är det också mycket onödigt filosoferande.

Men det är min preferens. Eller snarare inte min preferens. Bortser man från detta, och det kan man ju genom att skumma väl valda delar av boken, så är handlingen super. Mot slutet av boken styr det hela upp sig. Det blir mindre filosoferande och mer handling. Dessutom tycker jag att bokens huvudkaraktär uppvisar ett par mindre trevliga karaktärsdrag i början av boken, men det styr upp sig och mot slutet är hon en ganska behaglig människa att lära känna. (När hon slutat dela med sig av så många tankar ;)  )

Slutet! Det förbannade slutet! (Förlåt, jag svorde...) Handlingen tar en hyfsat oväntad vändning i de sista kapitlen av boken, och det är bra, det gillar jag. Det jag däremot inte gillar (eller jo, det gör jag ju egentligen) är att boken inte får något riktigt avslut. Jag tänker inte avslöja mer än så, men jag kommer bli tvungen att läsa uppföljaren också.