Jo, man kommer på en briljant idé och plockar fram sitt lånekort, och lånar lite noveller på bibblan. Synd att man bara får låna 3 i veckan, annars hade jag haft att göra till i morgon!
Isabella är en berättelse om en bil. Kan man ju tro. Novellen är skriven så att man får intrycket av att den handlar om en Bogward Isabella årsmodell 1957, men under tiden berättelsen utspelas får man egentligen bekanta sig med med en grupp människors olika livsöden, som på ett eller annat vis är sammanlänkade med Isabella. Väldigt skickligt. Hatten av för herr Rambe.
Jag gjorde en snabb sökning på google och hittade bland annat en kommentar av en annan läsare som inte hade gillat språket novellen är skriven med, men det håller jag inte alls med om. Språket är enligt min uppfattning lite vemodigt återberättande, precis så som jag vill att det låter i mitt huvud när jag läser spännande/sorgliga/what ever människoöden. Spot on.
Man måste inte nödvändigtvis vara döende av tristess för att läsa Isabella. Faktiskt inte alls. Det är en hemskt fin novell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar