Bokslut, April

Jag är redan klar med aprils läsning, så jag kör ett bokslut redan nu!

Antal lästa böcker i April 2013: 6

1. Vredens tid, Stefan Tegenfalk
2. Nirvanaprojektet, Stefan Tegenfalk
3. Stigma, Åsa Schwarz
4. Den felande länken, Stefan Tegenfalk
5. Kvinnorna i sjön, Lars Rambe
6. Pianostämmaren, Stefan Tegenfalk

Författare jag inte läst tidigare: 2. 3 kvar.

Biblioteksböcker: 0
E-böcker: 0
Ljudböcker:4
Recensionsexemplar:0

Månadens bästa: Stigma
Månadens sämsta: Ingen!
Månadens överraskning: Kvinnorna i sjön. En ny överraskning på varje sida.
Månadens besvikelse: Ingen!
Månadens otäckaste: Mje, det var klent med skrämsel den här månaden

Kvinnorna i sjön, Lars Rambe

"Johan Åberg fotograferar det gamla industriområdet vid Järlasjön i Nacka, en rå och sliten miljö som fascinerar honom. När två unga kvinnor hittas mördade i sjön berör det Johan djupt. Synerna som förföljer honom antyder att han vet mer om det som har hänt än han förstår. Snart dras han in i ett triangeldrama som förändrar hans liv för alltid.

Sexton år senare har industriområdet omdanats. Här bjuds det goda livet i vackra ljusa bostäder intill sjön. Det är hit Johan motvilligt återvänder, nu en trasig man plågad av huvudvärk, minnesluckor och vålnaderna som hemsöker honom." (Adlibris.com)

Håll i hatten, här går det undan! Ingenting är vad man förväntar sig i den här boken, det går inte att skumläsa sig igenom en halv sida och tro att man fortfarande vet vad boken handlar om för man har inte en chans att hänga med i svängarna om man inte är observant. När man tror att man börjar få grepp om handlingen så ändras allt igen och man sitter och tänker "men... vafan?"

Inte förrän på sista sidan kan läsaren vara helt säker på hur saker och ting egentligen ligger till, vilket är den största, men inte enda, anledningen till att jag älskar den här boken. Läs!

Ojsan hoppsan...

Ja ok, jag RÅKADE köpa lite mer böcker ungefär en sekund efter att lönen kommit in inatt... Nästa köp får nog bli en ny bokhylla, för snart får jag böckerna i huvudet medan jag sover...

Reflektion 1: Jag köper en bok på tyska, fast jag inte kan tyska...
Reflektion 2: Undrar när jag ska idas ta tag i att upplysa Adlibris om att jag bytt förnamn till Ebba? Noga då...

Dödsängeln, Lars Rambe

"Sen kväll. Sigurd läser koncentrerat i en medfaren bok. En ramsa som till slut får honom att vråla. Dorthe - hur ska han få henne tillbaka? Han drömmer om sjöormen med silverman som höjer sig över ytan."

Som skräcknovell betraktat måste jag tyvärr säga att jag inte blev jätteimponerad av Dödsängeln. Det beror nog mest på att jag gillar att bli skrämd, eller åtminstone en smula äcklad, när jag läser skräck, och jag blir inte rädd av totalt overkliga scenarion. (Se t ex min näst intill totala sågning av merparten av novellsamlingen De odöda... Inte många pulshöjare eller kräkreflexer där...)

Men bortser man från den i mitt fall totala avsaknaden av pulshöjare så är novellen bra! Novellen är, såklart, välskriven och genomtänkt, men den är lite kort! Jag hade gärna läst mer, och tolkat mindre, så att säga.

Som mardröm betraktad: Skulle skrämma skiten ur mig. Som novell betraktad: Mje. Lite halvgemytlig läsning som jag gärna ägnat mig åt lite längre.

Isabella, Lars Rambe

Vad gör man en trist torsdagsnatt när man sitter vaken mol allena och iiiingenting känns roligt, eftersom man har 3 kronor på kontot och 4 dagar till lön/csn-utbetalning?

Jo, man kommer på en briljant idé och plockar fram sitt lånekort, och lånar lite noveller på bibblan. Synd att man bara får låna 3 i veckan, annars hade jag haft att göra till i morgon!

Isabella är en berättelse om en bil. Kan man ju tro. Novellen är skriven så att man får intrycket av att den handlar om en Bogward Isabella årsmodell 1957, men under tiden berättelsen utspelas får man egentligen bekanta sig med med en grupp människors olika livsöden, som på ett eller annat vis är sammanlänkade med Isabella. Väldigt skickligt. Hatten av för herr Rambe.

Jag gjorde en snabb sökning på google och hittade bland annat en kommentar av en annan läsare som inte hade gillat språket novellen är skriven med, men det håller jag inte alls med om. Språket är enligt min uppfattning lite vemodigt återberättande, precis så som jag vill att det låter i mitt huvud när jag läser spännande/sorgliga/what ever människoöden. Spot on.

Man måste inte nödvändigtvis vara döende av tristess för att läsa Isabella. Faktiskt inte alls. Det är en hemskt fin novell.