tisdag 25 december 2012

I MORGON!!! är det dags!

Första filmatiseringen av Camilla Läckbergs böcker sänds imorgon kl 21.00 på  SVT1!

Själv sitter jag ute i skogen utan TV och kan inte se den, så jag får vara lite bitter och avundsjuk så länge =)

måndag 17 december 2012

torsdag 22 november 2012

Filmerna om Fjällbackamorden

De två första filmatiseringarna av Camilla Läckbergs fjällbackadeckare kommervisas under julhelgen!

Yey! Perfekt för oss krakar som inte har något vettigt för oss ;)

måndag 19 november 2012

Vilken käftsmäll!

Har börjat på en ny ljudbok under promenader etc, "Ett snyggt lik" av Peter James.

Jag gillar ju som bekant när böcker SLUTAR oväntat, med en såkallad käftsmäll, men den här boken BÖRJAR med en! Totalt oväntad inledning! I like it!

Försöker läsa, men det går sådär...

7 kapitel in i "med slutna ögon" känns det som om det finns potential. Med lite tur kan jag snart sluta äta starka mediciner, så att jag kan läsa utan att texten snurrar framför ögonen... Just nu orkar man inte läsa så långa stunder, det blir för jobbigt för huvudet.

 Huvudkaraktären känns minst sagt komplex! Jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag tycker om henne ännu, behöver läsa lite mer först!

fredag 16 november 2012

Bloggens facebooksida

Skulle inte bli jätteledsen om bloggens facebooksida fick lite fler klick!

Pretty please?

Idag kom den!

Fick den här raringen i posten idag, ser fram mot att läsa vidare i den ikväll!

Levande begravd, Peter James

Levande begravd börjar med att ett svensexeskämt går väldigt snett, när brudgummen begravs levande och hans vänner omkommer i en bilolycka innan de kan komma tillbaka och gräva upp honom.

Ingen vet var han befinner sig. Eller?

Den här boken är en twist från början till slut. Den går från att vara en berättelse om en tragisk händelse, till att vara en skräckhistoria om att vara levande begravd, till att vara... Ja. Och så slutar den med att vara en berättelse om en iskall och beräknande gärningsman.

Väldigt spännande bok. Finns inget mer att tillägga mer än att den är helt klart värd att lägga några timmar på!

torsdag 15 november 2012

Jaha, där sitter hon och fnissar för sig själv?

Tyckte att kollegorna gick osedvanligt långa omvägar runt mig på rasten idag, när jag satt och läste "En man som heter Ove" och inte kunde låta bli att fnissa högt.

"Ove betraktar boken lite sådär som om boken precis  hade skickat ett kedjebrev till Ove och hävdat att boken egentligen var en nigeriansk prins som hade en 'very lucrative business offer' till Ove och nu bara behövde Oves kontonummer lite snabbt för att 'fixa en grej bara'. "

Helt underbart vilken bitter liten bok det här är!

onsdag 14 november 2012

"Kan man...?", Petter Lidbeck. En liten efterlysning

Vi fick titta i den här barnboken under en lektion i litteratur på skolan, och jag ÄLSKAR den... Tyvärr är den slutsåld hos förlaget, och jag har inte lyckats hitta den någonstans.

Så, är det någon som 1, vet var den finns att köpa? 2, har den att sälja??

tisdag 13 november 2012

Novellsamlingen "De odöda"

Nu har jag förvisso inte läst alla noveller ännu så jag kanske uttalar mig lite väl hastigt, men so far är jag inte jätteimponerad.

Carolines (L Jensen) novell "Sju års olycka"gillade jag, som jag skrivit tidigare, men det finns ju en YTTEPYTTE liten risk att jag är partisk där ;) Gillade också "Sparven och svärdet" av Amanda Hellberg, så det verkar som om det är tjejerna som rockar den här novellsamlingen!

"Sparven och svärdet" lämnade mig med en känsla av att vilja kräkas när den var slut. Det var inte så mycket SKRÄCK, men solklar kräkvarning på den.

"Hål" av Johan Theorin hade solklar potential, men istället för skräck eller spänning så urartade det i något slags känslodravel? Förlåt käre Johan, jag gillar dina böcker, men den här novellen höll inte hela vägen fram skulle jag vilja säga. Samma sak med "Alla sorters monster" av Andreas Roman. Det liksom... HÄNDE ju ingenting? Vad är det som är läskigt med... Tja jag vet inte? "Jahapp, en till borta. Oh well." Jag vet inte riktigt jag. Det HADE kunnat bli läskigt, men jag hade nog velat läsa mer ur offrens perspektiv i så fall...

Nu känner jag mig ondsint och elak, men jag är verkligen inte imponerad! Som sagt, så långt jag har läst hittills så är det tjejerna som rockar den här novellsamlingen! Yey you!

Tomtar och troll, men hur tänkte dom där?

Idag under lässtunden, efter att jag läst den första sagan (läser en saga/dag ur egen bok), så kommer en av knattarna med en bok från barnens boklåda och ville att vi skulle läsa den.

Visst! Det var bara det att det var en FAKTABOK om tomtar och troll... Dvs, "Förr i tiden trodde man..." Herregud så trist för en grupp treåringar! Vad gör den i boklådan hos så små barn? Det är väl i så fall något man kunde ha undanlagt, och plocka fram när man ska lära sig saker om hur det var förr, t ex?

Iofs, det var ju fina bilder... Men det hjälpte ju inte ett dugg när 12 treåringar satt och skruvade på sig, så vi avslutade läsningen av den boken ganska raskt.

måndag 12 november 2012

På tal om att vara kär

När jag blir stor, då ska jag gifta mig med Fredrik Backman. Och Mr Giles, men mest Fredrik Backman.

Fattar ni hur jobbigt det är att bli smygkär i alla roliga människor i världen? FATTAR ni hur många roliga människor det finns?

Mvh Bigamist.

söndag 11 november 2012

Det här känns ju lovande

Andreas Roman kommer med en ny bok, läs mer HÄR. Känns lovande!

Nu får nog tant gå och sova, och försöka räta ut ryggkotorna som tycks leva sitt eget liv :/

Jag får något slags anfall...

Försöker lista ut hur jag gör för att ändra namn där nere där det står "postat av...", men har ingen större framgång... Bloggers hjälpfunktion gjorde inget annat än fick mig att vilja kasta Ragnar (datorn) genom fönstret. Jag. Blir. Vansinnig!

Tålamod har aldrig riktigt varit min grej...

Bokmärken all over...


Jag har lagt ut ett gäng på tradera, måste ju bli av med dom så jag kan virka nya utan att drunkna ;)

(Jag menar, inte ens mina mest toleranta vänner vill nog ha 7 var i julklapp...)

Mvh Tant


Stiftar bekantskap med Peter James

Dags att plugga in hörlurarna och ge sig ut för att jogga. Har insett att en ljudbok erbjuder bättre förströelse under joggingturen än vad musik gör, det är ju så gudförbannat trist att jogga! (och lång tid tar det...) Med en bok koncentrerar man (jag) sig mer på handlingen än på hur trist det är...

Och HUR gick man på trista långpromenader med hundarna på den tid när man inte hade alternativet att lyssna på ljudbok??

När man går minst en längre promenad/dag (Helst fler, om djuren får ha åsikter), och dessutom lyssnar när man är på väg till/från skolan, stan eller what ever,  så tar det inte många dagar att förbruka en ljudbok. Man hinner avverka rätt många, vilket ger att det till sist är svårt att hitta nytt! Kompisen tipsade om Peter James serie och jag har precis börjat lyssna på den första. Är bara ca en timme in i handlingen ännu, men det känns lovande!

lördag 10 november 2012

Den sista akten, Mari Jungstedt

Den sista akten är den senaste boken om kriminalkommissarierna Anders Knutas och Karin Jacobsson. En kvinna hittas mördad på ett hotellrum mitt under Almedalsveckan i Visby och spåren leder åt tre olika håll. Ytterligare offer hittas, och förvirrningen runt utredningen ökar.

Jag har valt att inte blogga om resterande böcker i den här serien eftersom det skulle bli lite enformigt till sist. Alla böckerna är BRA, helt klart läsvärda (Annars hade jag knappast kommit till den "sista"), men det känns lite som om det är samma lika hela tiden. Bara att byta ut handlingen så ser recensionerna likadana ut, typ.

Att jag väljer att blogga om den här boken beror på att slutet är suveränt! Precis ett sånt slut som jag gillar, man har inte en SUSNING om vad som händer förrän det är för sent. Genom hela boken matas man med falska ledtrådar, och trots att det är lite uppenbart att det vore FÖR uppenbart med det slut man matas med, så kan man inte riktigt veta förrän precis i slutet av boken. Det är den typen av slut där gärningsmannen fladdrar förbi på en rad någonstans på sidan tre, och sen ser man inte röken av honom förrän i sista kapitlet. 
 
Älskar't.

Välkommen till familjen...

En hel dag lyckades jag hålla mig borta från min lilla bokhandel. Slank in där igår och köpte mig en sagobok som jag ska ha med mig till förskolan och läsa för barnen. Trots att personalen byter ut böckerna med jämna mellanrum så har dom ju läst dom TUSEN gånger, minst, så jag tänkte att det kan vara roligt för både mig och ungarna med något nytt, något som inte hör till förskolan, utan något som "fröken" tar med sig hemifrån!

Det är mycket bilder och lite text, så det blir nog lagom avancerat för ett gäng treåringar. Jag hade helst velat ha en kapitelbok, men det är inte jättelätt att hitta en sådan som inte är för svår för barnen.

Jag älskar min lilla bokhandel! Dom har inte ett jättestort utbud, det är nog inte ekonomiskt bärande när man är en pytteliten bokhandel i en pytteliten skitstad, men dom har ett BRETT utbud, och har oftast det senaste och nyss utkomna hemma. Dessutom anordnar dom små happenings, som t ex Onsdagsklubben, och ägarna är genuint intresserade av böcker och LÄSER faktiskt det som säljs i butiken. Runt om i butiken kan man hitta små lappar i böckerna, med små personliga kommentarer om just den boken, jättegulligt!

Bokhandeln är det enda jag kommer sakna när jag flyttar härifrån...

fredag 9 november 2012

Visst behöver man ett bokmärke till VARJE bok?


Inte? Ja då vet jag då rakt inte vad jag ska göra med alla bokmärken jag virkar... Sluta virka bokmärken? Men dom är ju SÖTA!

God jul alla vänner... Ehh... =)

Nu ska jag kvista till skolan och TITTA på en tenta. Har inte pluggat ens i närheten av vad jag borde, och har bara sovit ca 2 timmar inatt, så att KLARA den där tentan är det ju bara att glömma.

torsdag 8 november 2012

Mercurium, Ann Rosman

(Vadå tentaplugga? Nä jag bloggar istället!)
Mercurium är senaste boken i serien om kriminalkommissarie Karin Adler och hennes kollegor. På Carlstens fästning hålls en storslagen maskerad som bevistas av många betydelsefulla människor. Innan kvällen är slut är två personer döda, och mördaren tycks vara någon av gästerna eftersom ingen kunnat varken komma eller gå genom de stängda och bevakade portarna.

Parallellt med den moderna kriminalgåtan utspelas en historisk berättelse om Metta Fock Ridderbielke, som sitter fånge på Carlstens fästning under tidigt 1800-tal, anklagad för att ha mördat sin man och två av sina barn med hjälp av mercurium.

Trots att jag gått och väntat på den här boken tog det flera månader innan jag uppfattade att den kommit ut, dåligt!!

Min uppfattning är att den här boken har en lite större del av den historiska aspekten än av den del som handlar om den "moderna" mordgåtan. Personligen älskar jag det eftersom jag är hemskt intresserad av historia och tycker att det är intressant att få en inblick i en historisk människas liv. Det blir ännu roligare eftersom en stor portion av boken faktiskt är sann. I just den här boken tyckte jag att den "moderna" delen var nästan helt ointressant, trots att den är länkad till den historiska. Det beror inte alls på att den är dålig på något vis, utan helt enkelt på att den historiska delen av boken var så otroligt mycket mer spännande.

VÄLDIGT bra bok, det tog inte många dagar att lyssna klart på den!

Något att se fram mot!

Jag viftade lite med ögonfransarna, och trots att jag nog mest påminde om en strokepatient så tycks det ha resulterat i att det kan trilla ner en bok i brevlådan "någon gång snart"!

Har haft väldigt ont om tid till att läsa för nöjes skull senaste månaderna eftersom skolan envisas med att ta upp all min tid. Nu ska jag dock ut på en fem veckor lång praktik, vilket innebär att det nästan inte alls blir något skolarbete, och mycket tid över till nöjesläsning! Tur det, för jag har typ 10 böcker i läsa-högen som bara VÄNTAR.

Tur att man alltid har ljudböckerna att lyssna på när man går promenader med djuren!

onsdag 7 november 2012

Ja ok, jag kanske blev lite (kär) starstruck

Jag är generellt inte en människa som HETSAR UPP MIG så fasligt. Norrländskt lugn och allt det där... Men efter att ha fått en signerad Geim i julklapp av Caroline (Läs mer om det HÄR, tydligen tyckte jag inte att det var värt att skriva om i min BOKBLOGG...) och på något vis gjort en jättestor(!) GREJ av att få en elak dedicering när Anders skulle komma till Västervik och Onsdagsklubben, så var jag fan panikslagen när jag gick dit ikväll.

Jag får panik av att prata irl med människor jag inte känner. Det har blivit bättre med åren, men FY så jobbigt jag tycker att det är. Speciellt vid dom YTTERST få tillfällen man ska prata med någon som ÄR någon, så att säga. Usch.

Med tanke på att det är rödvinsonsdag skulle man ju kunnat ta ett glas vin före för att lugna nerverna, men eftersom jag har hemskt tydliga regler för mitt alkoholmissbruk (eller snarare för att kunna hävda att jag inget har) så är inte det en tolerabel lösning ;) Istället skickade jag ett sms till rödvinsonsdagens moder, Caroline, som trots allt KÄNNER människan jag skulle träffa, och ynkade om att jag var så himla nervös. Hon försäkrade att han var snäll.

Ja, jo. Jag trodde kanske inte att han skulle MÖRDA mig, iaf inte när det var så många vittnen närvarande, men ändå... Fast lite bättre kändes det. Inte mycket. Men lite.

(Caroline, hälsning framförd!)

Så pratade han den däringa De la motte i en dryg timme. Han pratade om sina böcker, och i princip allt annat mellan himmel och jord, och lite till. Första halvtimmen eller så var jag så stressad att jag inte kunde hålla händerna stilla, men människan är galet charmig och hemskt rolig, så det släppte en smula vart efter. Även om man är en stalker, och redan läst det mesta av det han säger online, så var det intressant  att lyssna på. Och han är som sagt väldigt rolig, och jag älskar roliga människor. Speciellt den där lite torra humorn gillar jag. Jag blev pyttelite kär, på ett helt platoniskt vis.

Så var det slut, och det var dags att få något, kanske något elakt, klottrat i böckerna. Jag tänkte något i stil med att jag ställer mig en bit bak, så hinner jag hyperventilera en stund innan det är min tur. Det var ju bara det att (nästan) alla andra skulle köpa sina böcker, och gjorde det i totalt motsatt riktning mot för var Anders befann sig,så det slutade med att jag var typ tvåa i kön... Hann ju inte hyperventilera så fasligt mkt på dom 30 sekunderna.... Hade det inte varit för att jag, och ingen annan, gjort en så fasligt stor grej av det hela så hade jag förmodligen sagt "hej", sträckt fram mina böcker (jag är lite girig, så jag tog med TVÅ) och sedan gått därifrån och ångrat mig resten av livet. Nu fick jag ju lov att ge mig till känna lite, och jorå, han hade uppfattat vem jag är ;) (Smart kille det där)

Den första boken signerades under lite stappligt småprat, och eftersom jag är en så SJUKT trevlig människa sa jag "tönt" åt honom när det framkom att dediceringen inte var ens i närheten av elak ;)




Jag vet inte hur jag ska tolka nr två, så jag väljer nog att avstå just nu :D (Nej, det gör jag inte alls, jag tror att människan är oförmögen till att vara elak på riktigt så jag väljer att tro att det är ärligt menat)




Sen, och för en liten tant flicka från Norrland är det här jättestort,ville han ha en kram! Jag skulle aldrig neka någon en kram,än mindre någon jag beundrar en smula, så på det viset fick det bli. Jag skulle givetvis aldrig erkänna det här, men efter det var jag inte så nervös längre. (så dags...) Stackarn, han tänkte väl att det var bäst att han bjöd till lite så den lilla tanten inte svimmade av,så han var tvungen att plocka fram sina kunskaper i HLR ;)

Efter det tog jag min lilla cykel hem. Bytte jeansen mot onepiece, högklackat mot gummistövlar och tog mina hundar på en promenad med Mari Jungstedt i lurarna. Det här kommer nog bli en av dom mest minnesvärda dagarna i mitt liv, både för att jag VÅGADE och, såklart, för att jag fick träffa Anders de la motte för första (och enda?) gången!

Nu höll jag på att säga att nu har jag inget mer att se fram mot i år, men det har jag visst!! Jag har hört rykten om att det kan dyka upp ett recensionsexemplar av "Med slutna ögon" (Jan Erik Ullström) i brevlådan, och DET ser jag såklart fram mot! (Tant frotterar sig med eliten på facebook, förstår ni... *S*)

TACK, Anders, för att du får en skräckslagen liten tant att känna sig mindre skräckslagen!


tisdag 6 november 2012

Imorgon!

I morgon får jag äntligen träffa den däringa De La Motte!

Min fina lilla bokhandel tar hit olika författare till "Onsdagsklubben". Författarna säger intelligenta saker, åhörarna lyssnar hänfört, och så (hoppas jag) kladdas det lite i böcker.

Den däringa De La Motte ska få skriva något elakt! Jag ska bara våga be om det. Jag får panik bara av att tänka på det, och känner jag mig själv kommer jag inte våga säga flaska...

Tuff brud i mesförpackning... 

När den lokala bokhandeln frågade på Facebook vilka författare vi ville se i Onsdagsklubben svarade jag heeeeeelt utan baktanke om rödvinsonsdag att Caroline (L Jensen) ju gärna kunde få komma dit ;)

Läsa? Vem har tid med det?

Nä det har jag inte tid med, jag virkar bokmärken ;)

Eller jo, jag läser med öronen medan jag virkar, just nu "Det fjärde offret" av Mari Jungstedt.



måndag 22 oktober 2012

Sötaste bokmärket ever

En SÅN HÄR måste ju alla ha! Ska genast (Eller nåja, snart) lära mig hur man gör.


lördag 20 oktober 2012

Sju års olycka, Caroline L Jensen

Novellen Plock plock (Ni kan köpa den HÄR för nästan inga pengar alls, men det sker på egen risk) gjorde mig äcklad och spyfärdig och fick mig att tvångsmässigt plocka ögonbrynen ett par månader efteråt...

Nu, tack vare Sju års olycka, kommer jag aldrig mer kunna titta mig i en spegel. (Vilket kommer göra det där ögonbrynsplockandet en smula komplicerat)

Känslan av att NÅGOT kommer ut ur spegeln och hotar hela ens familj. Känslan av att man sitter inlåst i en klädkammare med bara en tunn dörr som skydd. Känslan av att skicka ut sitt barn till det där NÅGONTINGET för att barnet KANSKE ska kunna fly. Känslan av att inse att faran inte är över bara för att man tagit sig ut ur klädkammaren.

Och känslan av ouppklarade affärer och lösa trådar hos läsaren!

Älskar den.

Bubble, Anders De La Motte

Bubble är tredje (och sista?) boken om HP och Rebecca. HP har fått ett uppdrag av Spelledaren. Ett uppdrag som han gör sitt bästa för att undvika genom att gömma sig i en sunkig lägenhet. Men är inte grannen lite märklig?

Under tiden gör hans syster karriär inom företaget PayTag, som på ett eller annat vis är involverat i spelet. Både HP och Rebecca blir mer och mer involverade i spelet och tycks spelas ut mot varandra när HP styrs att utföra attentat mot objekt som Rebecca är satt att beskydda.

Jag fick inte riktigt upp pulsen på  samma sätt i Bubble som i Geim, men det tror jag inte alls beror på bokens kvalité utan snarare på min egen sinnesstämning. Det här är, om jag fattat saken rätt, den sista boken om HP och Rebecca men den är skriven på samma sätt som Geim och Buzz, dvs man har ingen aning om vad som är upp eller ner på boken, och man lämnas med lika många frågor som svar! Som upplagt för fler böcker i serien, men jag gissar att det är en medveten strategi av författaren eftersom hela tanken med "spelet" är att man inte ska veta vad som är sant eller inte, man ska inte ha eller kunna få klara besked.

Karaktären Rebecca har inte varit en favorit i de två första böckerna, men i Bubble förändras hon en smula. Jag har uppfattat henne som en mesig och tröttsam karaktär som har svårt för att bestämma sig för mo hon har åsikter eller inte. I Bubble får hon plötsligt lite skinn på näsan, lyckas välja sida och fatta både ett och annat beslut. Det innebär inte att jag GILLAR henne, men hon blir tolerabel.

Trots att jag har många böcker i läsahögen

och inga pengar på kontot, så kunde jag inte låta bli att köpa hem "De odöda" direkt den fanns i butik.

Och förlåt alla andra författare, jag tänker vara helt partisk och läsa Carolines novell först!


måndag 1 oktober 2012

Ja juste!

Bloggen har fått en Facebooksida!

Förlåt!

Det är lite mycket på gång nu, så bokbloggandet kommer minst sagt på efterkälken!

Jag hinner dock med att läsa lite. Eller, om vi ska vara ärliga, så lyssnar jag mest på ljudböcker... Håller just nu på med Mari Jungstedts böcker i ljudformat, samtidigt som jag läser De La Mottes Bubble när energin infinner sig. Har även hunnit med att avverka Hunger Games triologin som var suverän!

Problemet är ju att det ska vara ROLIGT att läsa, inte en plikt! Det innebär att läsningen hamnar lite efter, som sagt.

Men, när tiden infinner sig och lusten finns så ligger bland annat Livet deluxe, En man som heter Ove, Den motvillige monarken och ego Woman i läsahögen. Har dessutom ett antal deckare på önskelistan, så oroa er inte, vi ska inte gå och bli en MÅNGSIDIG blogg helt plötsligt ;)

söndag 26 augusti 2012

I den lokala bokhandeln

I min lokala bokhandel skriver personalen små meddelanden med personliga åsikter om böckerna. Helt underbart!

(Fast jag fick lite klåda av att hon blandat stora och små bokstäver, jag kan inte hjälpa det.)


torsdag 23 augusti 2012

Vila i frid, Sofie Sarenbrant

Vila i frid utspelar sig på Yasuragi Hasseludden där en svensk, känd skådespelerska hittas medvetslös i ett av baden. Polisen tycks först dra slutsatsen att det är ett självmordsförsök men för varje dag som går tycks det dyka upp fler dödsfall och märkliga omständigheter och polisen inser till sist att man jagar en seriemördare.

Jag blev minst sagt förvånad när jag började läsa den här boken och insåg att det INTE var en fortsättning på de tidigare två böckerna. Inte för att jag riktigt vet hur jag tänkte då, eftersom historien om Agnes och de övriga karaktärerna helt uppenbart tog slut i bok nummer två! Man ska aldrig anta...

I Vila i frid fick jag stifta bekantskap med helt nya karaktärer istället, och bekantskapen är inte alls oangenäm!

Det den här boken tyvärr saknar är en pulshöjare. Jag tycker att det helt saknas ett inslag som gör boken SPÄNNANDE att läsa, och det är mycket beklagligt för bortsett från det så är det en fantastisk bok. Det finns åtminstone två tillfällen när det finns POTENTIAL i boken för att den ska kunna bli riktigt gastkramande spännande, men det faller liksom platt och handlingen går vidare utan att man hinner bli riktigt nervös över hur det egentligen ska sluta.

Bortsett från det så tycker jag att handlingen är intressant. Författaren är precis som vanligt duktig på att göra målande beskrivningar av karaktärer och miljöer, och handlingen är intressant att följa. Slutet är inte den där riktiga käftsmällen som jag brukar efterfråga, men det är inte helt uppenbart och man börjar inte ANA slutet förrän i de sista kapitlen av boken.

Trots den beklagliga avsaknaden av pulshöjare är den här boken helt klart läsvärd, och jag hoppas att det med tiden kommer fler böcker med samma karaktärer.

tisdag 21 augusti 2012

Håll inte andan

Håll inte andan medan ni väntar på en recension av Marklunds senaste...

Jag har verkligen sett fram mot den boken och hade förväntningar på att den skulle vara lika bra som de tidigare böckerna i serien om Annika Bengtsson, men herregud vilken skitbok!

Jag har plågat mig igenom halva, och när jag inte har något annat att läsa plågar jag mig igenom några kapitel till, men jag tar mig icket igenom boken. Det är mer drama än kriminalroman, verkligen inte min kopp te!

Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren,Cirkeln

Cirkeln handlar om sex tonårstjejer i en liten håla som heter Engelsfors och där alla känner alla. Tjejerna upptäcker att de är häxor, och som om inte det vore nog så är de utvalda att ensamma bekämpa en uråldrig ondska som plötsligt väckts till liv i deras lilla samhälle. Det märkliga är att det normalt bara är en som är utvald, så det faktum att det plötsligt är fler ställer till med en del bryderier.

Min uppfattning är att det här är en ungdomsbok, och jag tycker att det märks på hur den är skriven också. Författarna gör ett fantastiskt jobb med att formulera sig som en tonåring skulle ha formulerat sig, när karaktärerna talar eller tänker tycker jag att man kan uppfatta i texten att dom är just tonåringar!

Det innebär dock inte att boken enbart vänder sig till ungdomar. Den är precis lika läsvärd för oss som med råge passerat ungdomsåren, så länge man inte hänger upp sig på att språket är just ungdomligt. (Och varför skulle man det, när handlingen är så intressant?)

Handlingen reflekterar även den att det är en ungdomsbok tycker jag. Mord- och blodscenerna är kanske inte fullt så blodiga som man kanske hade hittat i en bok som riktar sig till vuxna, men handlingen är bra och man vill fortsätta läsa för att se vad som händer sen. Några karaktärer får mindre utrymme i handlingen och känns trots sin centrala roll lite mer som bifigurer.

Min uppfattning är också att "gåtan" inte är skriven på ett lika invecklat vis som man kanske kunnat se i en bok riktad till vuxna läsare, men slutet kommer faktiskt som lite av en överraskning trots det.

Cirkeln var helt klart värd att läsa, och uppföljaren Eld kommer troligen gå samma öde till mötes.

tisdag 15 maj 2012

Viveca Stens bokserie om Sandhamn

Håller på att läsa mig igenom Viveca Stens bokserie om Sandhamn, det kommer bli ett samlingsinlägg med alla böckerna, för annars finns det en risk för att det blir en bunt likadana inlägg.

Hugger in på den senaste boken ikväll, så recension kommer med lite tur om inte allt för lång tid.

Gengångare, Jo Nesbö

I Gengångare återvänder Harry Hole till Norge för att reda ut vad som händer med Rakels son Oleg som står anklagad för att ha mördat sin bästa vän. Harry hinner knappt sätta fötterna i backen på flygplatsen förrän en lönnmördare får nys om att han är tillbaka, och tar upp jakten.

SOM jag har längtat efter den här boken! Och ändå lyckas jag missa helt att den kommit ut, upptäckte det först nyligen...

Harry är som vanligt. Intelligent, snabbtänkt och uppmärksam. Skillnaden mellan den här boken och tidigare böcker är att han är nykter under större delen av boken, vilket är uppfriskande.

Det blir lite trist när man inte har NÅGOT negativt att säga om en bok, det känns så onyanserat, men faktum är att Nesbö kan skriva böcker, så det finns inte så mkt att gnälla på. Handlingen är intressant och på intet sätt uppenbar så att man blir uttråkad. Slutet är inte sådär JÄTTEOVÄNTAT som jag föredrar, men det är heller inte uppenbart på något vis. Mild förvåning, kanske man kan beskriva reaktionen på slutet med. Boken har många parallella handlingar, så det gäller att man är lite vaken för att man ska hänga med i svängarna, precis som jag vill ha det.

Något som är en smula frustrerande är att man på slutet inte får veta vad som händer med käre gamle Harry. Jag har inte vågat googla för att se om det kommer en fortsättning eller ej...

måndag 23 april 2012

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

fredag 20 april 2012

Istället för dig, Sofie Sarenbrant

Istället för dig tar vid 16 år efter att Agnes blev bortrövad och tvingades föda sitt barn inlåst i en källare. Man har inte kunnat hitta pojken som stals från henne,och det verkar som om alla utom Agnes har gett upp hoppet om att hitta det försvunna barnet.

Agnes dotter Nicole tar dock upp sökandet efter sanningen om vad som egentligen hände för 16 år sedan, och hon tar hjälp av den numera pensionerade journalisten Göran Rosenlund.

Privat är Agnes och Tobbes liv minst sagt rörigt, och det blir inte bättre när Nicole försvinner vid ett besök i Brantevik, och Tobbe inte är närvarande för att stötta sin familj.

Istället för dig är inte lika spännande som vecka 36, men den är BRA. Handlingen är intressant och boken är skriven så att det är svårt att lägga ifrån sig den. Man engageras i karaktärernas liv, man blir förbannad över hänsynslösa och självupptagna karaktärer och man imponeras över modet och styrkan hos andra. Slutet på boken är minst sagt oväntat, och jag har svårt för att bestämma mig för om det känns snöpligt eller om jag blir lite lättad över upplösningen.

Är man ute efter att läsa en bok som gör att man nästan inte kan andas för att det är så spännande så får man läsa något annat. Istället för dig är mer "mysigt spännande", men en väldigt bra och läsvärd bok!

Buzz, Anders De La Motte

Buzz är fortsättningen på Geim och handlar således fortfarande om HP och Rebecca. HP är på flykt från spelet och gömmer sig för närvarande i Dubai där han träffar den mystiska Anna Argos. Anna mördas dock under en utflykt i öknen, och HP anklagas för mordet.

Rebecca är på ett säkerhetsuppdrag som går snett och hon tvingas fatta beslutet att evakuera den svenska minister hon är satt att bevaka. Hon återvänder till Stockholm bara för att få veta att hon står anklagad för tjänstefel och blir avstängd från jobbet. Ungefär samtidigt börjar en anonym skribent publicera inlägg om henne på ett forum.

Buzz är precis lika bra som Geim. Kanske inte riktigt lika spännande rakt igenom, men bitvis spännande så det räcker för att boken ska vara bra.

Bokens handling är inte uppenbar. Man tror ibland att man fått grepp om vad som kommer hända, och just precis då händer något helt oväntat som ställer hela handlingen på kant och man måste omvärdera det man vet. Det är inga större problem att behålla intresset för Buzz, boken är långt från långtråkig och man vill hela tiden "läsa bara ett kapitel till".

Släpade med mig Buzz på semestern. Högg in på den när jag satte mig på tåget i Västervik och skulle bara läsa lite på resan mot Örebro, men hann nästan läsa ut hela boken innan jag var framme 5 timmar senare... När jag landade vid poolen i Egypten hade jag bara några enstaka kapitel kvar att läsa, vilken flopp!

Boken har dock en nackdel (utöver att den är för bra). Den är inte ett dugg fristående. Läser man Buzz utan att ha läst Geim kommer man inte begripa ett dugg av de referenser till tidigare handling som förekommer,och man kommer inte ha en susning om varför HP är på flykt, eller vad som hände med Rebeccas ex. Bortsett från det, skitbra!

måndag 26 mars 2012

Mons Kallentoft

Nu blir det ett samlingsinlägg för alla böcker som Mons Kallentoft skrivit hittills om Malin Fors och hennes kollegor, annars är risken att det blir fem blogginlägg som är nästan identiska...

Böckerna Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik och Den femte årstiden handlar om polisen Malin Fors och hennes kollegor som arbetar vid polisen i Linköping.

Malin har ett struligt privatliv som hon försöker hålla flytande samtidigt som hon är mitt uppe i krävande mordutredningar.

Jag är lite ambivalent när det gäller den här bokserien. Böckerna är skrivna på ett sätt som jag inte riktigt gillar, bland annat så tycker jag att det är rent tramsigt att böckernas mordoffer fortfarande har ett medvetande och liksom flyter runt och snickesnackar med Malin... Just den biten tycker jag är oerhört tramsig och svår att stå ut med.

När det gäller huvudkaraktären Malin Fors är jag också ambivalent. Jag gillar att hon är en tuff brud och inget våp. (Det vore i och för sig lite märkligt med en mesig huvudkaraktär i en deckare...) Malin får mycket skit, speciellt i privatlivet, men hon lyckas ändå, mer eller mindre och med några undantag, hålla huvudet över ytan och inte gräva ner sig fullständigt.

Samtidigt kan jag tänka ibland att hon får skärpa till sig och tänka på andra människor mellan varven. Malin är en smula pubertal i sina reaktioner ibland, speciellt när det kommer till hennes dotter och hennes val i livet. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det faktum att den här huvudkaraktären är en komplett katastrof i sitt privatliv, eller om jag irriterar mig på det.

Det finns mycket att irritera sig på i böckerna om Malin Fors. Det som trots allt gör att man fortsätter läsa är det faktum att handlingen är rent ut sagt SKITBRA. Det gör inget att liken tramsar runt och filosoferar, det gör ingenting att man mellan varven vill slå huvudkaraktären på käften för att hon är dum i huvudet. Handlingen i böckerna är så pass bra att man ändå vill fortsätta läsa i boken, och så pass bra att man utan större eftertanke plockar upp nästa bok och läser även den.

Trots att jag irriterat mig på saker i böckerna har jag betat av alla fem som finns hittills på löpande band. Jag har inte forskat i om det är planerat fler böcker i serien, men jag hoppas det!

Det här är böcker som engagerar, på ett eller annat vis. Helt klart läsvärda.

söndag 5 februari 2012

[geim], Anders De La Motte

[geim] handlar om Henrik HP Pettersson. En lite småkriminell kille som inte är så intresserad av att följa samhällets regler. En dag hittar han en mystisk mobiltelefon på ett tågsäte, och bestämmer sig för att sno den. Han blir en smula förvånad när telefonen börjar kommunicera med honom, och än mer förvånad över att telefonen verkar ha en omfattande mängd kunskap om hans person...

HP dras in i ett spel där han får utföra små, och betydligt större, uppdrag som förmedlas via den mystiska telefonen. Lyckas han med uppdragen får han betalt med stora summor pengar. HP tycker att spelet är spännande och roligt, men upptäcker ganska snart att allt inte är vad det verkar vara, och att vem det än är som ligger bakom spelet inte drar sig för något för att se till att det ska förbli hemligt.

Så. Jävla. Briljant! Jag älskar den här boken, jag är en smula förälskad. Handlingen är fartfylld och oförutsägbar, karaktärerna är trovärdiga och boken allmänt välskriven.
Det jag känner att jag kunnat klara mig utan är HPs syster Rebeccas komplicerade känsloliv, det blir en smula dravligt tycker jag, men det kan nog belastas min personlighet snarare än författaren...

Slutet slår till som en käftsmäll, precis som jag vill ha det. Det här är nog det bästa och mest oväntade slut jag läst på länge, och det är nog största anledningen till att jag fullkomligt älskar den här boken. ÄLSKAR! Slutet lämnar läsaren med en mängd lösa trådar och saker som inte blir förklarade,och jag kan inte bestämma mig för om det är briljant eftersom man får fantisera fritt själv, eller om man ska bli förbannad för att man inte får veta.

Älskar.

Köp! Läs!