En man som heter Ove, Fredrik Backman

Ove är förbannad. Han är ilsken och bitter. Ove har precis blivit tvingad att gå i pension "av någon jävla anledning", och är inte nöjd med livet. Ove vill dö, så han tar helt enkelt tag i saken.

Den här boken är inte bra. Det är en riktigt jävla skitbra bok.

En man som heter Ove är inte alls den typ av bok som jag just nu föredrar att läsa, men eftersom jag ska gifta mig med Fredrik Backman (Jag är säker på att hans fru är flexibel) så gav jag den en chans mitt i allt mord och blod jag vältrar mig i.

Herr Backman har en fantastisk begåvning när det kommer till att manipulera text. Att han är skitrolig är väl ingen nyhet för alla som läser hans blogg, men jag tycker nog att det krävs en alldeles särskild begåvning för att lyckas förmedla en sorglig historia på ett humoristiskt vis. När jag läser den här boken sitter jag och gråter av skratt på varannan sida, för att sedan växla till att bara gråta, för att det är för sorgligt för att låta bli.

Ove vill ju liksom bara DÖ, hur svårt ska det vara? Men om och om igen misslyckas han, och mitt i all ilska och bitterhet blir han lite smyglycklig allt eftersom. Men det skulle han såklart aldrig erkänna.

Det ska mycket till för att en bitter liten tant ska sätta sig och stortjuta över en bok.