Nirvanaprojektet, Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är fortsättningen på Vredens tid som jag skrev om häromveckan. Jag vet inte om jag kan påstå att den är fristående, jag är lite ambivalent. "Nutidshandlingen" i denna bok är fristående i förhållande till boken före, men det är lite för många referenser till föregående boks handling för att jag ska kunna kalla den helt fristående.

Skitsamma! Boken är bra, handlingen är spännande och inte för uppenbar, och precis som jag sa om vredens tid så gillar jag (!) att när boken är slut så läcker handlingen över i nästkommande bok, så att man som läsare får en naturlig tråd att följa genom serien.

Jag var lite kluven till huvudkaraktären Jonna i den första boken. Hon känns lite för korrekt (vilket ju i och för sig kan anses vara en hedervärd egenskap hos en polis...) och duktig. Men ju längre man kommer i handlingen desto mindre korrekt blir hon, vilket jag gillar! Walter å sin sida kan lätt uppfattas som en butter gammal gubbe i början av serien, men han blir mer sympatisk vart efter.

Jag gillar den här serien! Håller på med tredje delen nu, den felande länken, och den är precis lika spännande som de första två.