Hur "ärlig" är det nödvändigt att vara?

Jag har helt ogenerat snott den här bilden från Sofie Sarenbrants facebooksida, om ni klickar på den blir den läsbar.

Jag har själv väldigt svårt för att skriva en recension som är odelat positiv, utan jag brukar nästan alltid gnälla på NÅGOT, även om det bara är små stavfel eller liknande. Nu när jag tänker på det så känns det rätt småsint, men det tar emot att BARA säga "Toppen, fint!".

Men när det gäller den här recensionen(??) så undrar jag lite... Varför läser man ens boken om man tycker att den är så våldsamt dålig? Varför slutar man inte och bara glömmer den? Varför lägger man till och med ner energi på att spy galla över den? Människan måste ju ha blivit otroligt provocerad av boken för att lägga så mycket energi på den?

Skulle jag personligen tycka att en bok var så våldsamt dålig så skulle jag ju förmodligen inte lägga energi på att blogga om den alls, jag gissar att ni inte klickar er in här för att läsa om allt DÅLIGT jag sätter i mig... Det här känns ju mest som ett misslyckat aprilskämt.