Hon stod alldeles stilla och väntade. Sedan hörde hon det igen. Det lät visserligen som ett barn, men så där borde inget barn i världen någonsin låta. Det lät som om livet höll på att rinna ur det.
"Jag hör dig! Fortsätt, jag kommer", ropade hon och började småspringa nerför stigen, djupare in i skogen.
Fiona får låna en stuga i en öde skog under hösten för att ostört skriva på sin första roman. Till en början har hon svårt att komma igång med skrivandet, men snart får hon betydligt större frågor att ägna sig åt. Vem är pojken i skogen och vad har han utsatts för? Och vad hände egentligen med den förra hyresgästen?"
För en stackars mörkrädd tant är det nästan plågsamt att läsa Smårå septemberskog av Caroline L Jensen. Den där känslan av att vara ensam i ett ödsligt hus i ett ännu ödsligare landskap, och inse att någon står och tittar på en. Eller ännu värre, att någon går utanför huset. Ren och skär panik. Strålande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar