Viveca Stens bokserie om Sandhamn

Håller på att läsa mig igenom Viveca Stens bokserie om Sandhamn, det kommer bli ett samlingsinlägg med alla böckerna, för annars finns det en risk för att det blir en bunt likadana inlägg.

Hugger in på den senaste boken ikväll, så recension kommer med lite tur om inte allt för lång tid.

Gengångare, Jo Nesbö

I Gengångare återvänder Harry Hole till Norge för att reda ut vad som händer med Rakels son Oleg som står anklagad för att ha mördat sin bästa vän. Harry hinner knappt sätta fötterna i backen på flygplatsen förrän en lönnmördare får nys om att han är tillbaka, och tar upp jakten.

SOM jag har längtat efter den här boken! Och ändå lyckas jag missa helt att den kommit ut, upptäckte det först nyligen...

Harry är som vanligt. Intelligent, snabbtänkt och uppmärksam. Skillnaden mellan den här boken och tidigare böcker är att han är nykter under större delen av boken, vilket är uppfriskande.

Det blir lite trist när man inte har NÅGOT negativt att säga om en bok, det känns så onyanserat, men faktum är att Nesbö kan skriva böcker, så det finns inte så mkt att gnälla på. Handlingen är intressant och på intet sätt uppenbar så att man blir uttråkad. Slutet är inte sådär JÄTTEOVÄNTAT som jag föredrar, men det är heller inte uppenbart på något vis. Mild förvåning, kanske man kan beskriva reaktionen på slutet med. Boken har många parallella handlingar, så det gäller att man är lite vaken för att man ska hänga med i svängarna, precis som jag vill ha det.

Något som är en smula frustrerande är att man på slutet inte får veta vad som händer med käre gamle Harry. Jag har inte vågat googla för att se om det kommer en fortsättning eller ej...

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Istället för dig, Sofie Sarenbrant

Istället för dig tar vid 16 år efter att Agnes blev bortrövad och tvingades föda sitt barn inlåst i en källare. Man har inte kunnat hitta pojken som stals från henne,och det verkar som om alla utom Agnes har gett upp hoppet om att hitta det försvunna barnet.

Agnes dotter Nicole tar dock upp sökandet efter sanningen om vad som egentligen hände för 16 år sedan, och hon tar hjälp av den numera pensionerade journalisten Göran Rosenlund.

Privat är Agnes och Tobbes liv minst sagt rörigt, och det blir inte bättre när Nicole försvinner vid ett besök i Brantevik, och Tobbe inte är närvarande för att stötta sin familj.

Istället för dig är inte lika spännande som vecka 36, men den är BRA. Handlingen är intressant och boken är skriven så att det är svårt att lägga ifrån sig den. Man engageras i karaktärernas liv, man blir förbannad över hänsynslösa och självupptagna karaktärer och man imponeras över modet och styrkan hos andra. Slutet på boken är minst sagt oväntat, och jag har svårt för att bestämma mig för om det känns snöpligt eller om jag blir lite lättad över upplösningen.

Är man ute efter att läsa en bok som gör att man nästan inte kan andas för att det är så spännande så får man läsa något annat. Istället för dig är mer "mysigt spännande", men en väldigt bra och läsvärd bok!

Buzz, Anders De La Motte

Buzz är fortsättningen på Geim och handlar således fortfarande om HP och Rebecca. HP är på flykt från spelet och gömmer sig för närvarande i Dubai där han träffar den mystiska Anna Argos. Anna mördas dock under en utflykt i öknen, och HP anklagas för mordet.

Rebecca är på ett säkerhetsuppdrag som går snett och hon tvingas fatta beslutet att evakuera den svenska minister hon är satt att bevaka. Hon återvänder till Stockholm bara för att få veta att hon står anklagad för tjänstefel och blir avstängd från jobbet. Ungefär samtidigt börjar en anonym skribent publicera inlägg om henne på ett forum.

Buzz är precis lika bra som Geim. Kanske inte riktigt lika spännande rakt igenom, men bitvis spännande så det räcker för att boken ska vara bra.

Bokens handling är inte uppenbar. Man tror ibland att man fått grepp om vad som kommer hända, och just precis då händer något helt oväntat som ställer hela handlingen på kant och man måste omvärdera det man vet. Det är inga större problem att behålla intresset för Buzz, boken är långt från långtråkig och man vill hela tiden "läsa bara ett kapitel till".

Släpade med mig Buzz på semestern. Högg in på den när jag satte mig på tåget i Västervik och skulle bara läsa lite på resan mot Örebro, men hann nästan läsa ut hela boken innan jag var framme 5 timmar senare... När jag landade vid poolen i Egypten hade jag bara några enstaka kapitel kvar att läsa, vilken flopp!

Boken har dock en nackdel (utöver att den är för bra). Den är inte ett dugg fristående. Läser man Buzz utan att ha läst Geim kommer man inte begripa ett dugg av de referenser till tidigare handling som förekommer,och man kommer inte ha en susning om varför HP är på flykt, eller vad som hände med Rebeccas ex. Bortsett från det, skitbra!

Mons Kallentoft

Nu blir det ett samlingsinlägg för alla böcker som Mons Kallentoft skrivit hittills om Malin Fors och hennes kollegor, annars är risken att det blir fem blogginlägg som är nästan identiska...

Böckerna Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik och Den femte årstiden handlar om polisen Malin Fors och hennes kollegor som arbetar vid polisen i Linköping.

Malin har ett struligt privatliv som hon försöker hålla flytande samtidigt som hon är mitt uppe i krävande mordutredningar.

Jag är lite ambivalent när det gäller den här bokserien. Böckerna är skrivna på ett sätt som jag inte riktigt gillar, bland annat så tycker jag att det är rent tramsigt att böckernas mordoffer fortfarande har ett medvetande och liksom flyter runt och snickesnackar med Malin... Just den biten tycker jag är oerhört tramsig och svår att stå ut med.

När det gäller huvudkaraktären Malin Fors är jag också ambivalent. Jag gillar att hon är en tuff brud och inget våp. (Det vore i och för sig lite märkligt med en mesig huvudkaraktär i en deckare...) Malin får mycket skit, speciellt i privatlivet, men hon lyckas ändå, mer eller mindre och med några undantag, hålla huvudet över ytan och inte gräva ner sig fullständigt.

Samtidigt kan jag tänka ibland att hon får skärpa till sig och tänka på andra människor mellan varven. Malin är en smula pubertal i sina reaktioner ibland, speciellt när det kommer till hennes dotter och hennes val i livet. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det faktum att den här huvudkaraktären är en komplett katastrof i sitt privatliv, eller om jag irriterar mig på det.

Det finns mycket att irritera sig på i böckerna om Malin Fors. Det som trots allt gör att man fortsätter läsa är det faktum att handlingen är rent ut sagt SKITBRA. Det gör inget att liken tramsar runt och filosoferar, det gör ingenting att man mellan varven vill slå huvudkaraktären på käften för att hon är dum i huvudet. Handlingen i böckerna är så pass bra att man ändå vill fortsätta läsa i boken, och så pass bra att man utan större eftertanke plockar upp nästa bok och läser även den.

Trots att jag irriterat mig på saker i böckerna har jag betat av alla fem som finns hittills på löpande band. Jag har inte forskat i om det är planerat fler böcker i serien, men jag hoppas det!

Det här är böcker som engagerar, på ett eller annat vis. Helt klart läsvärda.

[geim], Anders De La Motte

[geim] handlar om Henrik HP Pettersson. En lite småkriminell kille som inte är så intresserad av att följa samhällets regler. En dag hittar han en mystisk mobiltelefon på ett tågsäte, och bestämmer sig för att sno den. Han blir en smula förvånad när telefonen börjar kommunicera med honom, och än mer förvånad över att telefonen verkar ha en omfattande mängd kunskap om hans person...

HP dras in i ett spel där han får utföra små, och betydligt större, uppdrag som förmedlas via den mystiska telefonen. Lyckas han med uppdragen får han betalt med stora summor pengar. HP tycker att spelet är spännande och roligt, men upptäcker ganska snart att allt inte är vad det verkar vara, och att vem det än är som ligger bakom spelet inte drar sig för något för att se till att det ska förbli hemligt.

Så. Jävla. Briljant! Jag älskar den här boken, jag är en smula förälskad. Handlingen är fartfylld och oförutsägbar, karaktärerna är trovärdiga och boken allmänt välskriven.
Det jag känner att jag kunnat klara mig utan är HPs syster Rebeccas komplicerade känsloliv, det blir en smula dravligt tycker jag, men det kan nog belastas min personlighet snarare än författaren...

Slutet slår till som en käftsmäll, precis som jag vill ha det. Det här är nog det bästa och mest oväntade slut jag läst på länge, och det är nog största anledningen till att jag fullkomligt älskar den här boken. ÄLSKAR! Slutet lämnar läsaren med en mängd lösa trådar och saker som inte blir förklarade,och jag kan inte bestämma mig för om det är briljant eftersom man får fantisera fritt själv, eller om man ska bli förbannad för att man inte får veta.

Älskar.

Köp! Läs!