En sextonårig flicka med trassliga familjeförhållanden hittas strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Kvar finns hennes lillasyster som befinner sig i en situation ingen fjortonåring borde behöva hamna i.
Under ett joggingpass finner polisen Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och i närheten påträffas en kvinna utan id-handlingar död.
Samtidigt vaknar en treårig flicka en morgon och finner att hon är alldeles ensam. Hennes pappa är utomlands och alla tecken tyder på att hennes mamma har tagit lillebror med sig och flyttat därifrån. Hanna är ensam kvar, inlåst i lägenheten. Och tiden går."
Uppföljaren till Pepparkakshuset är precis lika bra som den första boken i serien. Recensionen här blir ungefär likadan som för den första boken. Handlingen är bra, slutet aningen oväntat, författaren är inte rädd för att ta med obehagliga ämnen i sin subplot. Samma lika, men väldigt, väldigt bra!
Speciellt mycket gillar jag att både huvudhandlingen och sidohandlingen är lika bra! Ofta hamnar stort fokus på antingen det ena eller det andra, men i dom här böckerna tycker jag att det är en bra balans. I en serie är det viktigt att sidohandlingen, den som behandlar karaktärernas liv utanför jobbet så att säga, är väldigt viktig, annars blir det en ganska trist serie.
Jag har gillat de böcker som jag har läst i Hammarbyserien :)
SvaraRadera