"Karls stölder hade drygat ut lönen från jobbet på gruppboendet länge
nu. Han tog inga risker. Allt han stal mellanlandade hos den mest
förvirrade åldringen. Inte förrän föreståndaren var på semester brukade
han plocka hem dyrbarheterna. Karl tänkte inte bli ertappad!
Just
nu fanns alltihop hos Asta, nedstoppat i en vit kofta. Det var bara ett
litet problem: Asta hade koftan på sig. Och nu låg hon nedgrävd i sin
kista på kyrkogården ..."
Theorin lyckas förmedla känslan av att vakna instängd under jord på ett väldigt obehagligt vis med den här novellen, som såklart även har ett övernaturligt inslag. Känslan av att falla, och inte veta var man kommer landa. Känslan av att befinna sig instängd under jord i ett begränsat utrymme... Jag kommer sova lite sämre inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar