I Orkestergraven ska Cato Isaksen återigen lösa en oförklarlig mordgåta. Så här skriver förlaget om handlingen: "Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. Men vilket är motivet? Alla uppslag
tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar.
Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner – och så minstingen Georg, pojken med den livliga fantasin. När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän.
Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den
mördare han letar efter. "
Orkestergraven är inte FULLT lika bra som Nattsystern, men den ligger på en så hög nivå att den ändå är oerhört bra. Lika bra som Nattsystern är det svårt att vara, faktiskt. Orkestergraven har en väldigt bra handling, som även om den inte är fullt lika oväntad som Nattsystern inte är alldeles uppenbar. Man läser boken med spänning, och slutar inte vara nyfiken och vilja ha mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar