Tempi Moderni går med vinst, men det räcker inte. Ledningen vill ha mer. Tempot höjs och inte en krona spenderas i onödan. Med kniven mot strupen blir personalens motstånd hårdare och hårdare. Till slut finns det ingen väg tillbaka." (Källa: bokus)
Efter att ha jobbat nästan 10 år inom restaurang och krogverksamhet känner jag mycket väl igen mig i den här boken. Både vad det gäller chefernas inställning och personalens sätt att lösa problemen. (Nåja, vi mördade sällan någon...) När det gäller den biten av boken som är arbetarroman är den suverän, och det finns inget som helst tvivel om att författaren har erfarenhet av branschen han skriver om. Boken är dessutom intressant och karaktärerna väldigt levande. Bra!
Det jag däremot saknar nästan helt är deckardelen av boken. Långt in i boken var jag tvungen att läsa baksidestexten en gång till för att se om jag missförstått något, men nej, någon SKULLE dö. Och någon dog, men det känns nästan som om det var ett "Ojsan hoppsan, just jävlar jag glömde!" i slutet av boken. Tyvärr! Och eftersom så liten del av boken ägnas åt just deckarbiten känns det lite hafsigt. Jag hade önskat att det fått lika stort utrymme som beskrivningen av arbetet i köket.
Så huruvida man kommer gilla den här boken eller ej beror nog lite på vad man har för preferenser. Vill man läsa en arbetarroman som handlar om det vardagliga livet i köket på en restaurang, och de intriger som utvecklas där kommer man absolut inte bli besviken. Vill man å andra sidan läsa en deckare finns en viss risk att man kan känna sig lite snuvad på konfekten. Bortser man från det så tycker jag ändå att boken är riktigt bra!
Jag uppfattar boken som en drift med deckarvågen. Förlaget o Adlibris har missförstått den när de beskriver den som en deckare. Det är En absurd historia med mkt allvar och humor, en arbetarroman som lovar stort inför framtiden. Självaste Ivar Lo hade säkerligen blivit nöjd,kanske rent av imponerad av hans namnes debut. Gay Glans
SvaraRadera