Huvudjägarna, Jo Nesbö

Huvudjägarna handlar om head huntern Roger som har rykte om sig att vara den bästa i branschen, den han rekommenderar till anställning blir alltid anställd. Roger har en vacker fru, en stor villa och dyra vanor. I ett desperat försök att hålla sin fru lycklig trots att han nekar henne barn köper han henne dyra presenter, bland annat ett pengaslukande konstgalleri. För att bekosta sin extravaganta livsstil extraknäcker han som konsttjuv.

Jag måste tyvärr säga att den här boken är lite av en besvikelse. Rent tekniskt är den välskriven, den har ett bra språk, en bra rytm i texten och den lämnar inga lösa trådar hängande. Dock, efter att ha slukat böckerna om Harry Hole av samma författare hade jag höga förväntningar även på denna bok.

Handlingen är rätt menlös. Det blir aldrig någon riktig spänning i boken och man (jag) fattar aldrig riktigt VAD själva poängen ska vara. Jaha, han är head hunter, jaha, det är någon snubbe som vill döda honom, men varför då? Jag vet inte, det var lite för TAMT på något vis. Dock, boken har en rätt intressant twist på slutet, som Nesbös böcker ofta har, och det får den ett stort plus för! Av någon anledning så fortsätter man också läsa, trots att handlingen inte känns så intressant, så NÅGOT har boken som fångar i alla fall.

Jag vet ärligt inte om jag vill rekommendera boken eller inte, men jag tror att jag lutar åt att det är en bok man nog måste läsa ändå, och bilda sig en egen uppfattning om. Själv hoppas jag att nästa bok blir bättre! Och allra helst att Harry Hole gör come back.