Bokus skriver om boken: "Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.
Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.
En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia."
Jag är lite besviken på den här boken, men det har inget med kvalitén på boken att göra utan snarast mina förväntningar. Jag har älskat Theorins tidigare böcker och hade hoppats att den här skulle vara lika bra, men jag är tyvärr besviken.
Boken är välskriven, och handlingen i sig är det inget fel på. Handlingen håller och är inte full med hål eller lösa trådar, på det viset är det absolut inget fel på boken. Det som gjorde mig besviken var att det är mer en psykologisk thriller än en kriminalroman som jag förväntat mig. det är GIVETVIS helt mitt eget fel eftersom jag inte brydde mig om att läsa något OM boken innan jag läste den, jag har en tendens att ge mig på allt nytt som mina favoritförfattare kommer ut med, och förvänta mig att det är samma lika som innan.
Gillar man psykologiska thrillers ska man absolut läsa den här. Annars ska man låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar