Änglamakerskan, Camilla Läckberg

Änglamakerskan handlar om Ebba, som efter många år återvänder till det hus där hela hennes familj försvann under mystiska omständigheter. Polisen får ett anonymt tips om att de bör åka till Valö, där familjen bor, och när de kommer dit finns inte en människa på plats, utom lilla Ebba som är ensam kvar.

Nu är Ebba vuxen och har återvänt till Valö, men någon verkar inte vara nöjd med det och Ebba och hennes man blir utsatta för flera attentat vilket gör att polisen Patrik och hans kollegor öppnar upp det gamla fallet med den försvunna familjen för att försöka hitta ledtrådar.

Jag gillar inte recensioner som är odelat positiva, och jag gillar definitivt inte att skriva sådana, men jag har inget val. Det finns ingenting i den här boken som går att klaga på, inte ens ett litet stavfel.

Bokens handling är intressant, och man vill hela tiden läsa "bara ett kapitel till". Handlingen håller, den är inte full med märkliga hål, och i slutet blir allt plötsligt solklart. Slutet är dessutom sådär oväntat som jag vill att det ska vara i en kriminalroman. Bokens handling varvar intressant historia, både påhittad och verklig, med nutid och kriminaldrama vilket gör att man hela tiden har flera handlingar att följa parallellt.

Läckberg vet hur man skriver en bok, den saken är klar, och nu får jag sätta mig och vänta på nästa...


Dessutom fullkomligt älskar jag det faktum att hon döpt Expressens politiska reporter till "Sven Niklasson". Underbart.