[geim], Anders De La Motte

[geim] handlar om Henrik HP Pettersson. En lite småkriminell kille som inte är så intresserad av att följa samhällets regler. En dag hittar han en mystisk mobiltelefon på ett tågsäte, och bestämmer sig för att sno den. Han blir en smula förvånad när telefonen börjar kommunicera med honom, och än mer förvånad över att telefonen verkar ha en omfattande mängd kunskap om hans person...

HP dras in i ett spel där han får utföra små, och betydligt större, uppdrag som förmedlas via den mystiska telefonen. Lyckas han med uppdragen får han betalt med stora summor pengar. HP tycker att spelet är spännande och roligt, men upptäcker ganska snart att allt inte är vad det verkar vara, och att vem det än är som ligger bakom spelet inte drar sig för något för att se till att det ska förbli hemligt.

Så. Jävla. Briljant! Jag älskar den här boken, jag är en smula förälskad. Handlingen är fartfylld och oförutsägbar, karaktärerna är trovärdiga och boken allmänt välskriven.
Det jag känner att jag kunnat klara mig utan är HPs syster Rebeccas komplicerade känsloliv, det blir en smula dravligt tycker jag, men det kan nog belastas min personlighet snarare än författaren...

Slutet slår till som en käftsmäll, precis som jag vill ha det. Det här är nog det bästa och mest oväntade slut jag läst på länge, och det är nog största anledningen till att jag fullkomligt älskar den här boken. ÄLSKAR! Slutet lämnar läsaren med en mängd lösa trådar och saker som inte blir förklarade,och jag kan inte bestämma mig för om det är briljant eftersom man får fantisera fritt själv, eller om man ska bli förbannad för att man inte får veta.

Älskar.

Köp! Läs!